Begreppet hiss pitch hänvisar till ett kort försäljningstal som man hinner hålla även under en kort hisstur. Under LIFT evenemanget, som fick sitt namn efter Kabelfabrikens stora C-hiss, hörde man ändå tal om kultur, konst och media.

Två tal blev speciellt i mitt minne. En amerikansk ativist och författare Eli Pariser höll ett tal om journalismens kris där fejknyheterna är aktuella. Enligt honom är det brist på förtroende som är problemets kärna.

Pariser berättade att förtroende består av två dimensioner: värme och kompetens. Enligt honom har journalismen fokuserat enbart på kompetensen och glömt bort värmen. Det här förklarar Trumps popularitet och Brexit-sidans seger i folkomröstningen i Storbritannien. Folkgrupper, vilkas fördelar inte har drivits på decennier, har känt sig bortglömda. De här medborgarna  bryr sig inte om sakfel, lögner eller bristfällig kompetens om de känner att personen bakom är på deras sida och förstår dem.

Pariser efterlyser att för att uppnå publikens förtroende måste journalismen närma sig sin publik och kunna vädja till dess empati, nyfikenhet och medkänsla utöver förnuftet.

Ett annat tal som blev i mitt minne var den holländska professorn Dick Rijkens föredrag. Rijken talade om kulturens roll i nätverkssamhället. Han påminde att den västerländska uppfattningen om sanningen har ändrats från förnuftsbaserad till känslobaserad med tidens gång som en pendel och att konstinriktningar har tolkat den här förändringen från upplysslingen till romantiken, från romantiken till realismen, från realismen till symbolismen osv.

För tillfället lever vi i slutet av den förnuftsbaserade, neoliberala och teknokratiska epoken och pendel har svängt tillbaka mot känsla för att vårt regeldyrkande EU samhälle är oförmöget att behandla mjuka värden. Det förmår inte  fatta beslut utan exakta indikatorer och utan strikta definitioner. Som en reaktion till det här regelsamhället har dess fullständiga motsats uppstått det vill säga Trump vars understödares uppfattning om sanningen är helt och hållet känslobaserad: vad som helst som är bra för den egna stammen, må vara sant.

Enligt Rijken behöver vårt samhälle nu redskap som hjälper oss att tala om svårdefinierbara och svårmätbara saker och just där har konst och kultur traditioner av århundraden.

Parisers och Rijkens budskap i sina tal är likadant: vi måste igen kunna integrera känsla, värme och empati i grundstrukturerna i vår demokrati så att medborgarna skulle kunna uppleva dem på nytt som betydelsefulla. Kultur sysslar med skapande av betydelser och just därför  är konst och media i en nyckelposition i denna uppgift. 

På Kabelfabriken och i Södervik skapar hundratals professionella inom konst, kultur och media dagligen betydelser genom sitt  arbete. Er roll i den här vändpunkten är oerhört stor när vi försöker förstå varandra bättre och när vi försöker skapa en mer enhetlig världsbild. Bättre liv med kultur!

Eli Parisers och Dick Rijkens – precis som alla andra presentationer  på LIFTs huvudestrad – kan ses på Yle Arena YLE Arena ett halvt år.

Video: LIFT - New Dimensions of Media, Arts & Culture 17.-18.10.2018 (YouTube)

- Verkställande direktör, Fastighet Ab Kaapelitalo, Kai Huotari

Foto: Sebastian Rosenberg / Kapina Productions, LIFT 2018 - Eli Pariser